Lite Ord

Det är inte direkt meningen att det ska skrivas här inne.
Den perioden av bloggande är jag klar med.
Men eftersom de flesta som följer mig även följer min sambo, kan jag tänka mig att det blir väldigt mycket upprepning. När sambon var i början fasen blev det också väldigt mycket hund, hem och i-närheten bilder. Det känns lite “träligt” att vara den som följer i någons fotspår och uppvisar samma objekt. Men det är ju inte riktigt så att man kan rå för vardagen. Dessutom redigerar vi väldigt lika just nu. Förhoppningsvis hittar jag min egen stil sen. Par som fotar brukar ofta ha gemensam sida, men så roligt ska vi inte ha det här. Dessutom är jag minst ett år bakom sambon i utveckling rent tekniskt och inte i närheten så duktig som hon är än.

Och jag tycker om att fota andra saker än vad hon gör. Inte så mycket ”fin fotografering”. Redan nu känner jag att följdbilder och att berätta något i form av situationer (även djur) snarare än föremål, är det som intresserar mig. Att fota människo/djursituationer där talandet i bilden är relativt glasklar. Exempel är Pragbilderna. Mina favoriter är Människorna. Mannen som gäspar, McKnutten som överraskar de asiatiska tjejerna, Free Hugs gänget, osv. Och i min vardag figurerar inte så mycket folk som vill vara med på bild tyvärr. Inte i den mening att jag får fota deras vardagskomik eller intima stunder.
Min vision och dröm är att dyka under ytan hos människor/djur, riktigt gräva ner mig, samt porträttera allt där emellan, det roliga och det tragiska. Oavsett om det är en situation eller porträtt.
I avsaknad av människor som vill bli fotade för jämnan, nya människor och situationer där emellan, blir det därför mycket Hund och påhittade pratbubblor De talar i alla fall mitt bildspråk!
Allt för att försöka föra min teknik och ögon framåt.